Alice, Madness Returns - ett underbart spel!
06-01-2012
Fördelar:
Otroligt bra grafik, härlig spelkänsla, mycket bra variation, lagom långt .
Nackdelar:
-
Rekommenderas:
Ja
  froggo2
Om mig:
Jag läser det mesta, skriv i gästboken om du saknar betyg nånstans! :)
Medlem sedan:07-12-2009
Recensioner:500
Medlemmars tillit:115
Den här recensionen har betygsatts av 19 Ciao medlemmar och har fått det sammanvägda betyget exceptionell
Madness returns!
Spelutvecklare: Spicy Horse
Utgivet av: EA
Design: American McGee
Utgivningsår: 2011 (juni)
Speltid: 15-20 timmar
Plattformar: Windows, Playstation 3, Xbox 360, iOS
Genre: Action, plattform, skräck
Åldersgräns: PEGI 18 År 2000 kom American McGee's Alice vilket är föregångaren till Madness Returns. Jag älskade det spelet och det är fortfarande ett av de bästa spel jag vet trots att det har ett par år på nacken. Blandningen av en barnslig sagovärld och en mörk, läskig stämning är helt suverän och håller fortfarande. Det var med skräckblandad förtjusning som jag tog mig an Madness Returns - skulle uppföljaren hålla måttet? Och ja, det gjorde den mer än väl!
Story
Madness Returns utspelas ett år efter föregångaren, och jag spelade faktiskt igenom det gamla spelet precis innan jag började med MR bara för att få rätt känsla. Det hade egentligen inte behövts, men jag tycker ändå att det gav ett mervärde. Spelet inleds med att Alice befinner sig i den verkliga världen, på ett barnhem och under vård av en psykolog som hypnotiserar henne. Ganska snart börjar hallucinationer och drömmar att ta henne till en annan värld, och den världen utgör sen större delen av spelet. Spelet är uppdelat i episoder av drömvärldar som alla är olika, och för varje del hittar Alice fler och fler minnen och inser saker både om sitt förflutna och sin barndom. Hon upptäcker nya konflikter och löser gamla problem. Jag blev förvånad över hur bra storyn är, trots att den egentligen inte behövs med ett så vackert och i övrigt genomarbetat spel. Man vill veta vad som hände, inte bara ta sig vidare från plattform till plattform.
Jag älskar också att slutet är lite tvetydigt och inte så tillrättalagt. Man känner verkligen att det finns en tanke bakom allt och den mystiska, lite obehagliga stämningen dör inte mot slutet utan eskalerar istället. Den som har läst boken om Alice i underlandet kommer nog inte att känna igen sig så mycket, men det är ju heller inte meningen.
Stämning och utvecklingNär spelet börjar befinner man sig i London, en ganska tråkig, färglös och innehållslös miljö. Hit återkommer man mellan varje episod i wonderland, och jag tycker tyvärr inte att det tillför så mycket.
Bilder på Alice Madness Returns - [PC]
Det är ganska uppenbart att den verkligen världen, livet i London, bara är en transportsträcka mellan olika delar av wonderland. Med det sagt så bidrar det ändå till wow-känslan och förundringen när man för första gången slungas in i underlandet. Den första episoden utspelas i ett magiskt skogslandskap som är otroligt vackert, genomarbetat och detaljerat. Det påminner om vissa trolska miljöer i World of Warcraft eller skogarna i spelet Trine (också en rekommendation btw).
Så småningom färdas Alice vidare genom underlandet och man inser att det inte är så vackert och oförstört som man först fått intrycket av. Det börjar med små defekter, oljefläckar och hål. Så småningom faller världarna sönder mer och mer, i takt med att Alice förnuft och minnen ställs på spel och fragmenteras. Det blir också allt tätare mellan strider och kofrontationer, samt mer blod och mer skräck. Omgivningen är dock lika vacker från början till slut - genom skogslandskap, en värld av spelkort, en del med asiatisk stämning och så vidare.
Grafik och miljöerFörutom att det finns mycket att titta på, mycket att beundra och en hel del att interagera med så gillar jag även att det finns en hel del gömda eller svåråtkomliga element. Med hjälp av de vapen och färdigheter man samlar på sig kan man slå sönder väggar, se hemliga målningar på väggarna, hitta gömda skatter och bli pytteliten för att färdas in genom nyckelhål.
Drink me, Eat me Precis som i boken så kan Alice bli både större och mindre. Det är fram för allt för att hitta icke-nödvändiga minnen och items som hon kan göra sig mindre, och det är en egenskap man tar med sig genom hela spelet (förutom i verklighetens London, förstås). Jag gillar verkligen att det finns gömda meddelanden på väggarna, lite i stil med scrye-funktionen från Undying (ännu en rekommendation btw). Tyvärr är det oftast självklara instruktioner och meningslöst klotter på väggarna, men ibland ser man även något läskigt som förhöjer känslan. Här hade man kunnat jobba lite mer med den förvrängda bild som dyker upp när Alice krymper, men på det stora hela finns det gott om saker att upptäcka ändå.
Blood and gore? Jag har lite svårt att förstå varför spelet rekommenderas från 18 år, så hemskt är det inte. Visst finns det en läskig stämning, en hel del obehagliga karaktärer, en känsla av galenskap och en hel del blod - men på det stora hela är det en fantasivärld och det glömmer man aldrig bort. Kanske är det atmosfären och den ständiga närvaron av psykos och tappat förstånd som är orsaken och det mest läskiga. Själv älskar jag det och tycker att man verkligen slukas av spelet och Alice världar!
Däremot får man vara beredd på att striderna och pusslen ganska fort blir svårare, för att nå sitt klimax i en snudd på omöjligt krånglig slutvärld och sista bana. För mig som inte är superskicklig så förstår det känsla lite grann när man blir tvungen att spela om - just för att storyn och stämningen är så stark. Sparpunkterna är ibland lite väl långt ifrån varandra, men däremot får man börja om där man var om man skulle falla från en plattform ner i avgrunden. På det stora hela förlåter jag allt småkrångel för det stora äventyret.
Spelkontroller och känslaJag spelade med en playstation-kontroll och var helt nöjd med det. I de allra mest intensiva striderna kan det bli lite förvirrande att byta mellan vapnen, men i övrigt har jag ingenting att klaga på. Det tar ett tag att lära sig bemästra Alice hoppande och svävande i luften, men när man väl lyckats så är det en fröjd att färdas genom världarna. Jag är vanligtvis väldigt otålig med segt gameplay och okänsliga kontroller, men det var vid ytterst få tillfällen som jag blev irriterad på perspektiv, kontroller eller svårstyrdhet.
Madness Returns har Unreal Engine 3 som spelmotor, vilken även använts för Mass Effect, Unreal Tournament 3, Gears of War och en hel radda andra spel. Trots att det här är ett plattformsspel så får man lite first person shooter-känsla och jag känner igen den lättstyrda, action-vänliga känslan från quake och liknande spel (ja, jag vet att det är urgammalt, men det var så länge sen jag spelade regelbundet..) Vapen
Det första vapen man får är givetvis en stor kniv, precis som i föregångaren. Så småningom får man även långdistans-vapen, exempelvis en pepparkvarn. På sätt och vis föredrar jag den mer intima känslan av kniv eller klubba (i första spelet var det en krocket-klubba, här är det en häst från ett schack-spel) - eftersom det passar så bra in i spelets stämning. Så småningom får man även en tekanna och ett par andra vapen, men det håller sig till ett litet antal som faktiskt går att överblicka. Jag tror att jag använde samtliga genom spelet och det är ett bra betyg. Ett stort plus för att man kan uppgradera vapnen och att det faktiskt känns roligt att göra det. Det är inte bara en formalitet, utan man ser och känner skillnad. Dessutom kostar det ganska mycket att förbättra sina vapen, vilket gör att man engagerar sig mer och det blir den där personliga, nära känslan som jag tycker att spelet förtjänar.
Items och hälsa Självklart samlar man hjärtan (hälsa) och tänder (typ pengar), som i vilket spel som helst. Det finns en del att hämta och en del krukor m.m. att slå sönder för den sakens skull. Av någon anledning tycker jag ändå inte att det tar över för mycket, det är en väldigt bra balans mellan att färdas framåt, att söka igenom omgivningen och att slåss mot fiender.
Minnen En av de viktigare aspekterna av att samla in items är att försöka hitta Alice gömda minnen. Underlandet symboliserar ju hennes undermedvetna och hennes tankevärld, och i den söker man efter skärvor av minnen. Vissa är lätta att hitta, andra är extremt bra gömda och de flesta är intressanta och fyller en tydlig funktion. Minnena är kategoriserade efter person, och man kan bland annat hitta minnen från Alice barndom och familj, minnen från nutid och fragment av personer hon känt.
Ljud och musik
Spelljuden är skarpa, omisskännliga och bidrar starkt till känslan av både action och galenskap. Det är skrapiga, skrikande och säregna ljud som man inte känner igen från den vanliga världen. Man har också lyckats bra med att hålla isär ljudprofilen i London och underlandet, vilket bidrar till att spelet är så fantastiskt och att kontrasterna framträder än mer. Den mjuka färgsättningen och ljudmattan i staden är inte alls samma som den fientliga och surrealistiska atmosfären på andra sidan galenskapen. Överlag är jag imponerad över hur genomarbetat, detaljerat och komplett spelet är. Visserligen har jag inte alls hängt med i moderna spel och det blir absolut inte rättvist att jämföra med det första Alice-spelet som kom 11 år tidigare - men jag tycker ändå att grafik, ljud, story och spelkontroll bidrar till en upplevelse som mer än väl gör föregångaren rättvisa! Ett av mina favoritspel genom alla tider!
Spela om du även gillar...
Rekommenderas givetvis om du älskade American McGee's Alice, i så fall kommer du inte att bli besviken! Passar även den som gillade miljöerna i Trine men tyckte att det var för lite action och för mycket sagostämning. Det finns även ett antal Clive Barker-spel som liknar en del, inte minst Undying som nog var det första skräckspel jag spelade. Kan även spelas som ett action- / fps-spel, även om jag tror att den som är van vid sådana spel kommer att tycka att det är lite för mycket story och för mycket barnsligheter vid sidan av. Jag kommer absolut att spela det igen och det kommer säkert att hänga med som en favorit i många år framöver!
Jämför priser
ordnade efter Pris
Aktioner till den här recensionen
Läs mer om den här produkten
Andra intressanta produkter
|
|
![Alice Madness Returns - [PC]](http://se-img2.ciao.com/ise/images/icons/no_pic_generic_L.gif "Alice Madness Returns - [PC]"){kind=icon}
![Alice Madness Returns - [PC] Alice1 - Alice Madness Returns - [PC]](http://se-pic2.ciao.com/se/4818923.jpg){kind=small}
![Alice Madness Returns - [PC] alice2 - Alice Madness Returns - [PC]](http://se-pic2.ciao.com/se/4818925.jpg){kind=small}
![Alice Madness Returns - [PC] alice3 - Alice Madness Returns - [PC]](http://se-pic1.ciao.com/se/4818928.jpg){kind=small}
![Alice Madness Returns - [PC] alice4 - Alice Madness Returns - [PC]](http://se-pic2.ciao.com/se/4818931.jpg){kind=small}
![Call of Duty: Modern Warfare 3 - [PC]](http://se-img2.ciao.com/ise/images/products/small/255/call-of-duty-modern-warfare-3-pc--1523255.jpg)
![Call of Duty: World at War - [PC]](http://se-img1.ciao.com/ise/images/products/small/184/call-of-duty-world-at-war-pc--757184.jpg)
![Assassin's Creed - [PC]](http://se-img1.ciao.com/ise/images/products/small/328/assassin-s-creed-pc--648328.jpg)
13-01-2012 20:56
Kul med ett bra och genomtänkt spel som bygger på den gamla bok-klassikern.
11-01-2012 15:35
Mycket bra
10-01-2012 20:45
Bra speglat på alla sätt. Missat första spelet. Skeptisk till om jag hinner spela detta, men det var en riktigt givande läsning