The Fab Four - från Liverpool

4  27-04-2011

Fördelar:
En kreativ grupp som alltid ville vara nyskapande

Nackdelar:
Lite ojämnt låtmaterial, sjukt dåliga filmproduktioner

Rekommenderas: Ja 

JanneRafiki

Om mig: Hej alla Ciaore, tappa aldrig engagemanget. Tänk på att Ciao bygger på oss.

Medlem sedan:23-05-2007

Recensioner:197

Medlemmars tillit:134

Dela denna recension på Google+
Den här recensionen har betygsatts av 22 Ciao medlemmar och har fått det sammanvägda betyget exceptionell

The Fab Four, som gjorde ett enormt avtryck under 60-talet

The Beatles är ett inte bara en grupp, utan ett fenomen. När de slog igenom 1964, så rullade bollen fort och hysterin kring Beatles visste inga gränser när de var som störst. Gruppen är nästan synonymt med Liverpool. På den lilla klubben The Cavern Club började George, Paul, John och Ringo spela för femtio år sedan. Klubben revs på 70-talet, men återuppbyggdes 1984 och har blivit ett mål för många musikintresserade. Klubben är än idag främst känd som Beatles klubb, trots alla som spelat där. John Lennon lär ha spelat där redan 1957 och numera hyllas han i form av en staty utanför klubben.

Två av beatlarna har gått bort, John Lennon blev mördad 1980 och George Harrison gick bort i cancer 2001, trist naturligtvis. De två satt stark sin prägel på Beatles. Jag uppfattar dem båda som de som tänkte mest i andra banor och som fick Beatles att inte hela tiden gå i samma spår.

Lennon-McCartney är nästan ett varumärke som låtskrivare. De båda lärde känna varandra redan innan Beatles och skrev låtar ihop redan i tonåren. De båda hade en överenskommelse som gjorde att båda står som upphovsmän till Beatles låtar, oavsett om de hade samarbetat eller jobbat var för sig. Det är ingen vild gissning att deras samarbete fanns där mera i början än de sista Beatles-åren. Lennon-McCartney står som låtskrivare till de flesta Beatles-låtarna.

Rolling Stones var ett annat Engelskt band som slog stort i början på 60-talet. De var lite ruffigare än Beatles. Å andra sidan var Beatles mera experimenterade. I slutet av 60-talet blev alla fyra beatlar renlevnadsmänniskor (eller tog i alla fall lärdom av renlevnadsmänniskor), de inspirerades av den indiska kulturen, musiken och av läromästare. George hade haft intresset redan tidigare och spelade på det indiska stränginstrumentet sitar redan på albumet Rubber Soul (1965), i den mystikfyllda låten Norwegian Wood (This Bird Has Flown). Senare på The White Album (1968) finns flera influenser från Indien.

Från yeah, yeah, yeah till det psykedeliska

Som jag var inne på, så kan man höra en annan ljudbild i många av de senare låtarna. Det finns en tendens till större arrangemang i de senare låtarna och fler instrument kommer in, men något av Beatles styrka var att hitta det det effektfulla i det enkla också. Jag gjorde en jämförelse med Rolling Stones tidigare, Stones hämtade sin insperation framför allt från bluesen. I Beatles går det inte att hitta mycket som direkt påminner om blues. Ta Love Me Do från gruppens debut-LP, även om John Lennon spelar ett så typiskt blues-instrument som munspel så blir det inte blues. Jag älskar den cathiga tonen i Lennons munspel på den låten.

Visserligen fanns det en låt av blueslegenden Blind Lemon Jefferson (1893-1929, födelseåret lite osäkert) med i den tidiga repertoaren, och den ska finnas på en tidig Beatles-EP också. Men Beatles hoppade aldrig på blueståget. Deras version är dessutom relativt långt borta från originalet.

När jag bläddrade i Peter Lemarcs biografi så såg jag att han citerade Lennon angående lyrik. Om jag inte minns fel så angav Lennon, Be-Boop-A-Lula som den bästa texten någonsin. Underförstått att det är känslan viktigare än orden i en låt. Även om texten är djup eller ytlig så kan den betyda mycket och alla har rätt till sina egna tolkningar. Som jag var inne på tidigare tycker jag det psykedeliska mera ryms i Beatles texter än i soundet. När John Lennon skrev Lucy in the Sky With Diamonds så tolkades det som en hyllning till den hallucinogena drogen LSD. Rätt eller fel? Jag vet inte. Johns egna förklaring var i alla fall att låten kom till utifrån en teckning som sonen Julian hade ritat. Ofta tror jag att inspirationen till sångtexter kommer från något konkret för låtskrivaren, men att meningen är att texten ska tolkas av lyssnaren. Det har gjort många tolkningar av Beatles texter, den som fått mest spridning är just LSD-teorin i Lucy In The Sky With Diamonds. Fast egentligen kan det mycket väl bara vara den jordnära förklaringen som John själv uppger som är bakgrunden till låten. På albumet Magical Mystery Tour finns det en del texter som har analyserats flitigt. Ofta var det säkert en bildlig betydelse (eller flera betydelser) som fanns där vid skapandet av låtar, ändå har en del plockats ur väldigt handfasta sammanhang, andra gånger är det mest bara en lek med ord. Musiken är skriven för våra sinnen och egentligen är det vi som fyller text och musik med innehåll.

Paul McCartney lär ha lagt ner mycket tid på att få fram den rätta känslan i Blackbird, en till synes enkel låt. Ibland gäller det att hitta enkelheten. Texten och och gitarren och den lilla markeringen av rytmen är underbar, sedan dubbades fågelkvitter också in i låten.

Många av de senare texterna är väldigt öppna för tolkningar, men en låt som Maxwell's Silver Hammer känns det som det finns en klar tanke att förmedla något. Melodin är ganska glättig och en text handlar om en kille som mördar. Vad tycker du att man kan läsa in i den låten?

Det finns ett mycket större djup i The Beatles än många tror, eller inte, beroende på hur vi väljer att se det.

John Lennon 1940 - 1980

Gitarr och sång, både Johan och Paul var leadsångare i gruppen. De båda skrev också tillsammans det mesta av Beatles låtar. John Lennon sköts utanför sitt hem, en decemberdag 1980 av en förvirrad beundrare. John var den mest frispråkliga i gruppen och hans uttalade om att Beatles hade blivit populärare än Jesus, mötte stort vrede, i USA. I England eller Europa var det "no big deal" fast i USA brändes bland annat Beatles-skivor. John hade aldrig trott att det skulle skapa sådana reaktioner och tog tillbaka sitt uttalande.

Efter brytningen med Beatles skrev John egna låtar där han klart tog ställning mot Vietnam-kriget (som den kända låten Imagine). Under Vietnamkriget protesterade John tillsammans med sin fru Yoko Ono, genom att tillbringa ett par veckor i sängen. Det blev mycket omtalat 1969. John har också skrivit en av de bästa julsångerna som finns, den vackra, lite vemodiga, men hoppfulla Happy Xmas (War Is Over) med gospelkör i bakgrunden.

Mina två inre bilder av John Lennon är dels då han framför Imagine effektfullt bakom en vit flygel och när han och Yoko Ono utför deras "in bed for peace"-protest mot kriget.

George Harrison 1943 - 2001

Sologitarristen som också finns med på andra stränginstrument på Beatles album. George var den som tagit mest intryck av den indiska filosofin av de fyra. Han kom att bli en hängiven Harre Krishna-rörelsen (hinduism) efter sin Beatles-period. Han skrev en hyllningslåt till rörelsen. Min favoritlåt av Beatles är skriven av George, den heter While My Guitar Gently Weeps (The White Album) den har ett mycket känsligt lead-gitarrspel, fast inte av en beatle utan av Georges gode vän Eric Clapton. Here Comes the Sun är en annan mycket bra Harrison.låt som fanns med på albumet Abby Road. Tyvärr skrev inte George så mycket av Beatles musik. Den låt som kanske stack ut mest av alla Beatles låtar Norwigan Woods är skriven av Lennon-McCartney, men det är framför allt George Harrsison som sätter sin prägel på låten, med sitar och 12-strängad gitarr. Beatles har många psykedeliska texter under senare delen av sin karriär, men ingen låt har en mer en mer psykedelisk ljudbild än Norwegian Wood (This Bird Has Flown). I låten Lucy In The Sky With Diamonds spelar George tampura, ett annat indiskt instrument som närmast kan jämföras med en luta. I slutet av 60-talet kom en analog synth som kallas Moog synthesizer, George var tidig och använda moogen, dels på några Beatles-låtar, men också på två album som han faktiskt släppte solo, medan Beatles fortfarande existerade. George Harrison har oftast stått för de av Beatles ljudbilder som kan betecknas experimentella eller psykedeliska.

Paul McCartney 1942 -

Duktig låtskrivare. Tillsammans med John har han skrivit den stora merparten av Beatles låtar. Pauls huvudinstrument i gruppen var basgitarren och sedan delade han leadsången med John. Av det han gjort efter Beatles tycker jag att James Bond Temat Live and Let Die är ett mycket passande 007-tema. En riktigt pampig låt som passar väl in i filmen. Många låtar efter Beatles skrev han tillsammans med sin fru Linda McCartney (1941-1998). Han har gjort ett album med gruppen Wings, Band on the Run, som jag tycker är det McCartney-albumet utan Beatles. Den Beatles-låt som jag mest förknippar med Paul är Blackbird, där han både sjunger och spelar akustiska gitarr, det är Paul McCartney i sitt esse. 1997 blev han adlad av den brittiska drottningen Elizabeth.

Ringo Starr 1940 -

Trummisen som är den som stått minst i rampljuset av kvarteten. Ringo var också den som kom in sist i gruppen, innan Ringo hade Beatles faktiskt en annan på trummor, men Ringo är den som är Beatles trummis och har trummat på alla album. Fast Paul spelar faktiskt trummor i några få låtar. Ringo sjunger å andra sidan på ett antal Beatles-låtar, fast det vanliga är att vi hör Paul och John på sång. Ringo var nära på att lämna gruppen vid ett tillfälle, men lät sig övertalas att fortsätta. I början på förra året, 2010, släppte Ringo sin femtonde soloplatta och på ett spår sjunger han duett med Paul McCartney.

Album


  • Please Please Me - 1963 (Please Please Me, Love Me Do, Twist and Shout med flera)
  • With the Beatles - 1963 (You Really Got a Hold on Me, I Wanna Be Your Man med flera)
  • A Hard Day's Night - 1964 (A Hard Days Night, Can’t Buy Me Love med flera)
  • Beatles For Sale - 1964 (Rock ’n’ Roll Music, Eight Days a Week ned flera)
  • Help! - 1965 (You’ve Got to Hide Your Love Away, Ticket to Ride, Yesterday med flera)
  • Rubber Soul - 1965 (Norwegian Wood, Michelle, Run for Your Life med flera)
  • Revolver - 1966 (Taxman, Eleanor Rigby, Yellow Submarine med flera)
  • Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band - 1967 (With a Little Help from My Friends, Lucy in the Sky with Diamonds med flera)
  • Magical Mystery Tour - 1967 (Penny Lane, Strawberry Fields Forever, All You Need Is Love med flera)
  • The Beatles "The White Album" - 1968 (Back in the USSR, My Guitar Gently Weeps, Blackbird med fler)
  • Yellow Submarine - 1969 (Only a Northern Song, All You Need Is Love med flera)
  • Abbey Road - 1969 (Come Together, Maxwell’s Silver Hammer, Here Comes the Sun med flera)
  • Let It Be - 1970 (Let It Be, Maggie Mae, Get Back med flera)

Ovanstående album släpptes naturligtvis på vinyl i original. De finns självklart digitaliserade också och dessutom finns det flera typer av andra Beatles-samlingar. The Beatles slutade att turnera och spela live redan 1966, de hade sin egen studio och bra kontroll över sina utgivningar (de startade bland annat Apple Records, där de gav ut egen och andras musik). Därför cirkulerar inte många märkliga udda, konstiga inspelningar, som det kan vara för många andra stora grupper och artister.

En hel del artister saknas på Spotify och till dem hör Beatles i original, du kan med andra ord inte hitta ovanstående album på Spotify. Däremot finns massor av tribute- och hyllningsproduktioner till Beatles på Spotify. Vad jag vet finns inte en enda original-låt med The Beatles på Spotify. Ska du lyssna på Beatles, så rekommenderar jag dig att göra det i original. Om du vill köpa ett beatlesalbum så kan du tryggt köpa de ovanstående, men om du köper en samlingsplatta så var noga med att se att det verkligen är Beatles och inget cover-band.

Saker som jag förknippar Beatles med

[1] När Beatles kom till Sverige 1963 spelade de på ett antal mindre ställen och de var inte huvudakten, för alla utan många kom istället för att lyssna på de svenska artister som spelade samma kvällar. Året efter slog gruppen igenom och jag tror att en hel del svenskar först då förstod vad de hade varit med om.

[2] Anton Svedbergs Svängjäng var ett musikkollektiv i Luleå som som var verksam framför allt på 1970.talet. De var ingen grupp, utan de uppstod lite då. De hade en svensk text till Beatles Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som signatur, som de alltid började sina konserter med.

We're Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band,
We hope you will enjoy the show

Vi är Antons Svedberg Svängjäng, (drar ut på först ä:et)
vi hoppas att ni sitter bra.

[3] En grupp som heter Forbes representerade Sverige i Eurovision Song Contest 1977 med en låt som heter Beatles, de kom sist. Hade det inte varit för två tröstpoäng från Tyskland, så hade Sverige blivit poänglösa.

Beatles gav oss sin musik, 'Yesterday', vad den var fin.
Alla älskar melodin, yeah yeah yeah.

[4] Vuxenvärden var i många fall upprörda över snälla Beatles omoraliska påverkan på ungdomar, speciellt i USA i mitten på 1960-talet.

[5] Svart-vita bilder från 60-talet då unga flickor skriker hejdlöst av hänförelse av att vara på Beatles-konsert.

[6] Beatles gjorde några sjukt dåliga filmer på 60-talet. Filmerna med Elvis Presley framstår som geniala i en jämförelse.

[7] Än idag finns det många cover-band i värden som inte bara försöker låta som The Beatles, utan också gör sitt bästa för att se ut som John, George, Paul och Ringo. Exempel på sådan tribute-band är banden Liverpool och The Fab Four.

[8] Den klassiska bilden (och skivomslaget) då The Fab Four går på övergånsstället på Abby Road. Många, väldigt många, har arrangerat foton där de med kompisar gått över samma övergångsställe. Det borde vara värdens mest fotograferade övergångsställe.

[9] She Loves You var lite av en tidig signatur-melodi för The Beatles, men den gavs bara ut på singel.

På 60-talet var det ganska vanligt att göra tyska versioner av originallåtar och She Loves You har Beatles faktiskt gjort en tysk version av. Sie liebt dich och ett par låtar till tvingades Beatles göra på tyska. Sedan vägrade de att spela in fler låtar på tyska. She loves you, yeah, yeah, yeah blev Sie liebt dich, ja, ja, ja.
.
I USA reagerade man på sin håll starkt mot det ohyfsade språket, "yeah, yeah, yeah".

Dela denna recension på Google+
Sponsrade länkar
Betygsätt den här recensionen

Hur användbar är den här recensionen?

Riktlinjer för betygsättning

Kommentarer på den här recensionen
Lovisa-D

Lovisa-D

04-11-2011 13:45

Otroligt bra! Bra struktur!

universum777

universum777

25-06-2011 17:00

Mycket bra och utförligt skrivet!

erkan00

erkan00

09-05-2011 17:55

stabil rec

Skriv en egen kommentar

max. 2000 tecken

  Skicka iväg din kommentar


Betyg
Den här recensionen av The Beatles har fått betyget:

"exceptionell" av (100%):
  1. Lovisa-D
  2. universum777
  3. erkan00
och 19 andra medlemmar

En recensions sammanvägda betyg skiljer sig från ett vanligt genomsnittsbetyg.