Finsk brutalitet i pappersformat.

4  27-05-2009 (31-05-2009)

Fördelar:
Ett gott skratt förlänger livet

Nackdelar:
Vissa kapitel kan bli något tråkiga .

Rekommenderas: Ja 

AlexanderL

Om mig:

Medlem sedan:27-05-2009

Recensioner:12

Medlemmars tillit:8

Dela denna recension på Google+
Den här recensionen har betygsatts av 22 Ciao medlemmar och har fått det sammanvägda betyget väldigt användbar

När skolan bestämde sig för att låta ungarna fördjupa sig i valfri författare tvingades även eleverna på den mycket nyttiga uppgiften att läsa en bok från författaren. Min lärare rekomenderade till mig och en nära vän att vi skulle läsa Populärmusik från vittula. Hon påstod att humorn skulle passa oss.
Och så rätt hon hade.

Det var med viss spänning som jag första gången öppnade bokpärmarna till den gulprydda boken Populärmusik från Vittula. Jag hade fått höra att boken skulle innehålla mycket, oftast rå humor, något som väckte mitt intresse för att läsa boken. Jag fick det hela konstaterat efter bara ett par sidor...

Populärmusik från Vittula tar sin början när Matti, en pojke som i bokens första scen endast är fem år, ser på när gatan i hans kära stad Pajala asfalteras. Det är tidigt 70-tal, och världen håller på att modaniseras, något som Pajalaborna inte helt och hållet förstår sig på. Pajala är en liten stad i norra Sverige som ligger på den finska gränsen. Detta gör att hela området är bebott av ett gäng halvfinnar. Oftast lär sig barnen finska i hemmet, men kommer sedan i kontakt med svenskan i skolan.
Pajalaborna har som sagt lite svårt för modaniseringen, och finner gärna det lite äldre något mer bekvämt i deras vardag. Tex så är ordet jämnställdhet mellan könen något som de helst vill slippa beblanda sig med. Kvinnor ska stå i köket och sköta ungarna, männen ska jobba och försörja familjen. Punkt slut.
Boken bygger helt och hållet på Mattis uppväxt. Somsagt så börjader det hela när han är fem år, och när boken slutar så har Matti hunnit att bli i de sena tonåren.
Under denna uppväxtresa får vi följa Matti på en mängd olika äventyr, oftast i sällskap med hans tystlåtne vän Niila.
Mycket i boken handlar om musiken. Beatles m.fl når Pajala, och Matti och Niila blir helt förälskade, och startar därför ett eget rockband.

Populärmusik från Vittula är den första boken som Miakel Niemi slår till och gör en succe av. Med Augustpriset 2000 i ryggmärjen på boken så blir den helt klart mer lockande för läsare.
Värt att nämna är också att detta verk är Niemis debut som romanförfattaren. Tidigare har mannen bara släppt diktsammlingar och noveller, och någon enstaka barnbok.

Boken är skriven i jag-form, och tanken är att man ska få intrycket av att Matti själv sitter och berättar om sin barndom. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag sånt här bara är onödigt, och brukar bli jobbigt att läsa. Men nej, Niemi har då ändrat min uppfattning på den fronten och bevisat att även lite annorlunda berättarformer kan bli bra.

Nu kommer vi till den obligatoriska biten där tanken är att skribenten ska uttrycka offentligt vad han/hon tycker om boken. Och det gör jag med nöje.
Populärmusik från Vittulla bygger mycket på Mikael Niemis egen uppväxt, då han härstammar från trakterna boken utspelar sig i. Det är det som gör det hela så verkligt. Han vet hur det är. Bastu, våld, vodka och kvinnor är det som männen ägnar mest tid åt.
Boken är många gånger rå, och humorn är ofta nervärdernade för någon form av levande verelser, oftast kvinnor. Detta har fått mig att många gånger brista ut i ett skratt.
Boken är fruktansvärt rolig. Jag har aldrig tidigare skrattat när jag läst en bok, men Populärmusik från Vittula har ändrat på detta, och orsakat mig många skrattanfall. Jag älskar den råa humorn, och alla spritkalas där det händer de mest sjuka saker. Fett med plus till humorn.
Tyvärr så har även solen en baksida. Vissa kapitel, dock väldigt få, men dem existerar ändå, är väldigt tråkiga. Händelserna i dessa kapitel är bara tråkiga, och enligt mitt tycke onödiga att ha med. Men efter 25 sidors tråk, kan man räkna med att få tillbaka den skrattgivande boken.
Boken har ca 250 sidor, och är lättläst. Ibland dyker det upp något finskt ord, med då kommer det genast en översättning, eller så förstår man det i sammanhanget. Jag-berättandet funkar somsagt väldigt bra.
För sin briljanta humor, sin fina skilldring av 70-talets Pajala, och för en inblick i den finska kulturen, så ger jag boken:
4/5
Anledningen till att boken inte når toppbetyg är som tidigare nämnt att vissa kapitel är oerhört tråkiga. Men låt inte det hindra er från att läsa den!
Dela denna recension på Google+
Sponsrade länkar
Betygsätt den här recensionen

Hur användbar är den här recensionen?

Riktlinjer för betygsättning

Kommentarer på den här recensionen
Flizzaff

Flizzaff

12-06-2009 03:19

Du pratar på ett brett och mycket lagom fett sätt. En trygg säkerhet och en väldigt självklar och öppen iaktagelseförmåga visar sig. Din samtalston drar intresset och lyssnare öronen till det du vill säga. ---------- Jag såg en liten fadäs: Du fick ihop ett tätt sjok av meningar där skrattandet förtydligades i upprepningar.------------Det senare förstör inte ett betyg av:-------- SJÄLVKLART EXEPTIONELL !

matti79aa

matti79aa

09-06-2009 18:46

Kanon

Willesmormor

Willesmormor

05-06-2009 00:26

Jag säger bara...du borde bli författare själv, du skriver bra och fängslande...jag tror att du kan skriva om en gråsten och få folk att vilja läsa mera...mycket bra skrivet!

Skriv en egen kommentar

max. 2000 tecken

  Skicka iväg din kommentar


Betyg
Den här recensionen av Vilken är din favoritbok? har fått betyget:

"exceptionell" av (41%):
  1. Flizzaff
  2. matti79aa
  3. Jacob.Akesson
och 6 andra medlemmar

"väldigt användbar" av (59%):
  1. Vildis
  2. cocokaka
  3. smaragden77
och 10 andra medlemmar

En recensions sammanvägda betyg skiljer sig från ett vanligt genomsnittsbetyg.